Life is a wiggle

Jag har vågat mig ut på mina kryckor idag. Först till sjukgymnasten som när hon såg svettpärlorna i min panna konstaterade det gör mycket ont när hon drar i foten. Sedan åkte vi till affären för att handla mat och till skolan för att hämta barnen. Jag fick följa med på passagerarsidan, sitta på sidan av. Det är inte min starka sida enligt Brjann. Jag talar tydligen om hur han ska köra och hur dåligt han kör bilen. Förfärligt. Jag har alltid irriterat mig på sådana personer som bromsar på passagerarsidan och håller sig i handtaget vid taket för att inte glida runt i sätet. Jag är tydligen en av dessa töntiga människor. Eller är det bara så att jag HÅLLER PÅ ATT BLI GALEN. Det är nära kan jag lova.

Dagens lyckokaka:

clip_image001

Som ofta när jag handlar mat så blir jag stående i någon del av affären helt tom. Tom på ideer, tom på smakämnen, tom på vilja. Är det kul att laga mat varje dag, flera gånger om dagen, varje vecka, hela året? Nej, faktiskt inte. Ofta är det kul men inte jämt. Idag var det en till och med en struggle att ta sig runt i affären på kryckor. Vi har inte direkt någon kvartersaffär med tre hyllor och en mjölkdisk, här pratar vi supermarket. Bara flinghyllan är i runda slängar tjugo meter lång och tre meter hög. Till slut tog jag tag i mina tankar och hoppade runt medan Brjann körde vagnen. Det blir tunt skivad kyckling vänd i olika krydd/brödblandningar, en snabbt ihopkokad äppel/cranberrychutney, ris och sallad. Inte så illa för att vara torsdag. I morgon hoppas jag att jag kan köra bil annars är det en överhängande risk att även min man blir galen lagom till helgen.

2 thoughts on “Life is a wiggle

  1. Hej från ett Uppsala inbäddat i snö. Läser att du har det lite motigt. Noterar från min utkik att du möter stressen olika ansikten och att du inte alls håller på att bli galen. Ta det som en trygg utsago från mig. Bara att få bloggskriva om det du är med om är en coping så god som någon. Med din inneboende urkraft ska det bra mycket mer till för att det ska bli psykkaos av det du upplever. Men visst är det körigt ibland, och som sagt lite motigt. De blir förmodligen bara starkare av det här!
    Kul att läsa om ditt varierande och spännande liv! Kramar/Åke

    1. Hej Åke, Livet här är inte så illa som det kan verka. Idag är det en ny dag och då tar vi nya tag! Jag har dragit en slutsats om mitt eget beteende, kan jag inte röra på mig och träna så blir jag på vansinnigt dåligt humör. Det trodde jag ju aldrig att jag skulle få mina adrenalintoppar från Combat träning och löprundor. Man lär så länge man lever. Kram

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s