Fick höra om den här artikeln av en vän idag. Där vi bor är det otroligt många inflyttade från hela världen och antalet asiater är oräkneligt. Jag har ofta undrat vad, varför och hur dessa barn kan ha så annorlunda beteende jämfört andra barn när jag jobbar som voluntär i skolan. Det är en markant skillnad på hur de ber om hjälp, tar emot hjälp och ofta nekar hjälp även vid stora problem. Jag tyckte den här artikeln var otroligt intressant. Hur kan dessa asiatiska barn överleva med enligt min åsikt en sådan behandling av sina mammor. Så annorlunda från hur jag tänker och behandlar mina barn. Men vad är rätt och vad är fel?
charlottebrekkan.com 
S k kinesisk uppfostran (om den nu är enhetlig?) kommenteras och utvidgas på ledarplats i DN idag sön 16.1.
Intressant med lite “knäppt” sätt att se på barn kan man väl tycka spontant. Känns inte särskilt tilltalande även om barnet prestationsmässigt brillierar – om det nu lyckas matcha förväntningar och krav. Spännande diskussion kan det bli – och vem vet hur vi ser på det framöver om Östasien mer och mer kommer som en flodvåg och dominerar inom allt fler områden.
Visst är det väl ändå spännande läsning. Jag måste säga att man blir fundersam hur insidan mår om ett litet barn “behandlas” så hårt. Jag tror att man helt enkelt får skapa sin egen modell.