OK, jag erkänner, jag är inte tuffast i familjen. Brjann är tuffast! Idag valde jag att springa inne. Planen var att springa 45 minuter innan det var dags för PT för foten och sedan avrapportera läget. Regnet öser ner litervis, det är precis som om någon tömmer hinkar från molnen. Brjann satte sig på cykeln och cyklade 26 miles, i ösregnet. Tufft. Backe upp och backe ner. Jag sprang i perfekta förhållanden, lagom varmt, bra musik, helt ensam på hela gymmet och ändå gick de trögt. Otacksamt att springa på löpband, man kommer liksom aldrig fram.

“You are NOT almost there” Marathon Cheering Signs”

Nu fortsätter dagen med kalas, sleepovers, bakning, matlagning och annat skoj. Men just nu maratontittar vi på Twilight. Igen. På återhörande!