Då var det måndag igen. Var tog helgen vägen? Vi har gjort det vanliga, jobbat lite, ätit lite, haft en maraton sleepover som varade alldeles för länge, tränat lite, partajat lite, tittat väldigt mycket på nyheterna… Jag ska inte ens försöka säga något om katastrofen i Japan, det finns så många andra som gör det så mycket bättre. Eländigt!

Brjann hade en av sina första långcyklingar i ösregn på lördag morgon och han kom hem genomfrusen men nöjd. Jag känner kraftig avundsjuka! Jag vill också vara med i ett lag som gör roliga saker tillsammans och kommer hem leriga och genomblöta. Washington är dumt ställe att bo på om man ska vara mycket utomhus, det är väldigt blött. Jag har trackat honom lite för att han hastigt och lustigt ålderskrisar lite. Idag fick jag en fråga om jag ville vara med på Adventure Race men det känns väl lite magstarkt. Men när jag funderar på det så låter det så kul. Man springer, paddlar och cyklar på tid. Och man är med i ett lag. Men det verkar lite kämpigt i min ålder. Min bror påpekade precis när jag pratade med honom att det luktar ålderkris. Inga kommentarer!

Våren verkar i alla fall komma i år också. Lite trögt men små tecken kommer fram varje dag. I helgen hade vi övergången till sommartid och det känns ju alltid mörbultande att kliva upp en timme tidigare.

Nu ska jag mata surdegen innan det är dags att börja eftermiddagsskiftet. Fram med rågmjölet och chaufförsmössan på!