Mitt i allt elände så glömde jag bort den sista familjemedlemmen igår, surdegen. Den stog på bänken och bubblade, jäste och skötte sig själv. Nu är den inskjutsad i kylen och jag hoppas att den överlever en dag och slutar jäsa för ett tag. Framåt kvällen ska den få komma ut i värmen igen och åka ner i en kastrull och in i ugnen. Det visar sig om det blir en diskus eller ett schysst rågbröd.

Fröken C sitter rakryggad och intar frukost, väldigt redo att gå till skolan trots blåmärken och ryggsmärta. Hon har sovit halvsittande och halvläsande hela natten. Skönt att få lite sällskap när solen vilar.