När bubblan plötsligt spricker och allt blir som vanligt

Igår hade jag en maratondag, en mardrömsdag. Allt som kunde gå fel, gick fel. Inget gick egentligen bra förutom att C faktiskt klarade sig undan ett högt fall med bara några blåmärken och en mörbultad kropp. Allt annat var ganska uselt.

Men så kommer en ny dag.  Alla tre barnen ler och ser alldeles rara ut när de kommer ner för trappan runt sju. Alla äter och pratar, tittar på nyheterna. En är dock lite mer stelryggad än de andra två men hon sitter där redo att gå till skolan.

Jag lämnar av i skolan och åker till gymmet. Där får jag några ryggklapp och snälla blickar. Till lunch träffar jag en kompis och vi äter, dricker och pratar svenska. Solen skiner, träden blommar och temperaturen mätte upp till 16 grader varmt en liten kort stund under eftermiddagen.

Nu är jag hemma igen och utanför dörren fann jag detta. Och då inser jag att livet är rätt schysst… Det kan ju alltid vara lite värre.

IMG_0719

“Tough times don’t last but tough people do.” – A.C. Green

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s