Måndag kväll och jag känner pressen att gå och lägga mig, jag ska upp om mindre än sju timmar. Jag är precis hemkommen från en karta och kompass kurs eller som det egentligen heter –navigeringskurs. Konstigt nog kände jag mig ganska hemma med kompassen i handen. Det som skrämmer mig mest är naturen. Allt ser annorlunda ut och det växer helt andra saker här, t ex 100-tals kvm stickig och ogenomträngbar björnbär. Den dagen jag ska ut med kompassen i handen kommer det att gå toppen.

Bilen har servats och godkänts. Ingen tant som åt syltmunkar sågs till. Mitt enda sällskap i solen var en farbror med både toppluva och keps, en frusen man. Han försökte prata lite till en början men jag var mitt i upplösningen i en skrämmande mordhistoria så jag pluggade in i öronen. Däremot beundrade jag länge en Chevy truck ‘57 som kom in med sin ägare. Han skulle sälja sin truck och jag kände suget i plånboken. Men straxt över $40 000 kan man inte bara plocka fram så jag sa att jag skulle tänka på det. (Jag har ju en soffa att tänka på också.)

Mitt i allt det roliga har några barn skjutsats och släppts av på diverse ställen. Maken beslutade sig för att inte komma hem under hela eftermiddagen. Nu har vi precis mötts när klockan närmar sig 22. När jag gled in på min sida av garaget stod en betydligt större bil på Brjanns plats än hans vanliga Golf. Han hade helt plötsligt bara köpt sig en ny bil och kört hem med den.