Nummer fem, Boot Camp nr 5, dag nummer fem. Tisdag morgon kl 4.55, grodorna skäller något makalöst högt, fåglarna kvittrar inte utan skriker och mörkret ligger tungt över Rose Hill. En dubbel espresso, en halv banan och en rostad bagel. Hur kul är det. Hur upplyftande är en sådan frukost. Det är frost på gräsmattan och bilen suckar trött när den rullar ut från infarten. Dag nummer fem, halva april har passerat.

Idag sprang vi genom hästhagar som visade tydliga och färska spår av hästar, leriga stigar i kraftig uppförsbacke och hårda trottoarer där stressade morgonpendlare passerade vid sidan.. Idag tog det emot. Hade jag kunnat givit upp hade jag nog faktiskt gjort det. Men det går ju inte eftersom man måste ta sig hem, barnen ska till skolan och jag har ju en tid att passa. När jag sedan kommer hem glömmer jag genast hur överjävligt det kändes och jag tar en dusch, packar raskt mina boxningshandskar, skjutsar barnen och åker till Combatpasset. Efter halva passet tar det emot, benen studsar inte när jag hoppar hopprep och jag tar ett par minuters paus. På’t igen. Resten av förmiddagen går i dimma men på något sätt så lättar dimman och solen tittar fram. Solen kommer fram och skiner ljust och glatt från en klarblå himmel. Lunchen är bokad men en trevlig vän, eftermiddagen passerar snabbt med hämtningar och lämningar och sedan är det dags för bokklubb. Dagen är slut och Boot Camp nr 5 är ett minne blott. Jag ser redan fram emot dag 6 på torsdag…