Jag känner att helgen passerar i ett töcken. Dimma. Ögonen går åt två olika håll och på så sätt får man se mycket spännande saker. Jag sitter mest i soffan och ser snäll ut. Och som min bror Fredrik skulle säga,: vem vill vara snäll? Kor är snälla. Det börjar verkligen bli dags att ta tag i framtiden, sluta med värktabletterna och stå ut med at det gör ont. Har funderat på att ta en promenad men det känns helt oöverstigligt att få på sig strumpor och skor och för att inte tala om en tröja.

Lite symboliskt skruvade jag upp en krok i form av en hjort (med Js hjälp) och hängde där mina boxningshandskar och mitt vätskebälte. Hänger vid ytterdörren, lätt att ta med eller på vid behov. Idag känns det förbaskat dystert! Jag får väl gå omkring hemma och vätska upp mig klämma på min handträningsboll och spana på boxningshandskarna.

Men positivt är ju att de två barn som är kvar i Washington över helgen gör vettiga saker som att plocka ur diskmaskinen, vända sina egna pannkakor och läxor. Without being asked!

From me to you… Europas bästa dansare…enjoy!