Filmjölk och rågfras… igen. Och en smörgås med leverpastej. Varje dag till vi åker hem. Och självklart en Proviva shot som får vara vikerie för mina GoodBelly shots till jag kommer hem. Idag hade vi räknat med badväder men det ser lite mörkt ut. Regnet droppar lite sakta från grå moln och det ser inte bättre ut än att vi får hitta på något annat. Jag kom precis in från min första löprunda sedan operationen. 4 km i mycket långsamt tempo. Det gäller att gå ut sakta. Officiellt ska jag inte springa förrän i september men nu blev det som det blev och det verkar ju funka. Kanske det kommer att gå att springa Portland Marathon i oktober trots allt. Jag håller tummarna och hoppas på det bästa. Och det kanske är bäst att boka ett hotellrum för säkerhets skull.

Jag fick en fråga från en icke springande kompis varför man springer när det finns så mycket annat roligt att göra. Spela fotboll, golf, tennis… Golf är kul ibland. Fotboll är inte min starka sida. Tennis ska jag nog prova när jag blir lite äldre. Jag har klurat på det ett tag. Många säger ju att springa är bra för att det funkar var eller när som helst, året runt, kräver inte mycket material, det kostar inte mycket osv. Och det funkar ju när man är ensam. Men jag tror jag vet svaret. I run because it’s cheaper than therapy. Klura på den du.