Idag vaknade jag och snoozade från klockan 06.00. Efter tredje snoozen stängde jag av klockan och somnade om. Jag vet inte om det är ett friskhetstecken eller ett tecken på ohälsa att medvetet välja bort söndagens långlöpning. Förmiddagen försvann i alla fall, det blev lång sovmorgon, våfflor och multipla kaffekoppar. Jag har inte ens rört dagens tidning utan suttit framför Food Network, det är nog ett kraftigt tecken på mental utbrändhet att bry sig mer om restaurangtester än världsfred och översvämmningar i New York på grund av Irene.

Runt lunch började raslösheten göra sig påmind och vi satte oss i bilen och åkte in till stan för att göra absolut ingenting. Vi får ryck ibland och kastar oss handlöst in till city. Jag vet inte om det beror på att vi rent praktiskt bor i en förort, eller mer en förstad. Man måste lära känna sin egen stad. Vi kände ett styng av isolering när vår bro var avstängd för årlig koll och tulluppsättning och vi fick ta oss över via I-90 bron. Vi promenerade lite och köpte glutenfri pasta de luxe på Pike, åt sen lunch på Hard Rock och promenerade lite igen. På vägen tillbaka blev det lite blommor som inte går att mostå när man passerar. Vi var inte direkt ensamma. Det var övervägande pensionerade amerikanska par och Hong Kong kineser av modell äldre som hade belamrat Pike Place idag och provsmakade honung, doftade på Washingtonlavendel och inhandlade blåbärssylt att smaska på under regniga höstkvällar. Jag gissar att alla besökare kom från kryssningsfartygen som hade glidit in i hamnen under förmiddagen. På vägen hem fick vi träna dragläge i kraftig uppförsbacke. Jag var glad att jag slapp köra bil idag. Manuell växel, backar som i centrala San Fran och massor av trafik. Tur att taket var av så att ventilationen var kraftig. Deodoranten fick jobba på högvarv trots att jag satt i passagerarsätet.

Nu sitter vi hemma i skuggan och sippar på en kopp kaffe. Det är varmt, runt 30 grader, solen skiner och jag börjar känna ett uns av dåligt samvete för att jag inte tog min löprunda i morse. Det kommer ju bara bli värre för mig själv. Det blir en halvmara som provlopp under labordayhelgen för att känna om formen är tillbaka för Portland Marathon i oktober. Nu är det bara att vänta på att värmen lägger sig och snöra på sig skorna…