När man blir sittande i en kall skinnsoffa i en timme och lite till så hinner man fundera en aning på det ena och det andra, över dagen, folk som passerar, kylan, löven som faller och livet i allmänhet. Huvudet fullkomligt kryllar av tankar.

Jag satt i ett uppehållsrum för bilägare i går, i Chevys väntrum för bilar inne på service. Jag hade bilen inne på service, däckrotering, filterbyten och oljebyte. En helkroppskontroll. Jag fick min flushot förra veckan och nu var det dags för bilen. När man lämnar in bilen är det alltid med hjärtat i halsgropen. Trots att allt är bra så kommer det vara något stort som måste åtgärdas för en rejäl summa så inte hela apparaten ska sprängas alternativt skära ihop. Pinsamt nog så var bilen i oerhört dåligt skick utseendemässigt. Dagen före hjälpte jag en kompis att flytta och hela insidan bilen var täckt med små kvistar från hennes enorma krukväxter. Utsidan var inte direkt ren heller. Tänk Paris-Dakar och så lite regn på det. Ganska smutsig trots att mitt rally håller sig mellan Seattle-Kirkland-Redmond-Bellevue, skolupplockningskö och Whole Foods. Jag måste erkänna att jag aldrig tvättar bilen. Jag brukar låna ut bilen till Brjann ibland och då blir han nästan illamående och kör bort till tvätten och får den tvättad och dammsugen.   

Förra gången jag satt i samma rum och i samma soffa blev jag näst intill religiöst trakasserad av en asiatisk, kraftigt överviktig dam som slukade syltmunk efter syltmunk som om det vore vitaminer. Den här gången var jag ensam ganska länge och jag spanade in den sista munken i lådan. Inget för mig. En gammal torr munk från morgonskiftet. Kanske hade tanten redan varit här och slukat alla övriga munkar i dussinet.

Jag sippade helt lugnt på mitt medhavda bubbelvatten.

Medan jag sippade vatten och skrev lite i min lilla skrivbok som jag brukar ha med mig i min 10 kilos handväska dök det upp säljare som skulle till kaffeautomaten. En av säljarna slog sig ner på en stol bredvid mig och började prata. Han frågade vad jag körde för bil och jag svarade smart nog “en Chevy”. Jajjamen, här sitter man på Chevys serviceavdelning och inte är jag här för att serva en Volvo. Efter lite småprat och artighetsfraser kom vi båda fram till att jag behöver en ny bil och han var mannen att fixa det till samma summa som jag betalar idag. Han har helgen på sig och sedan får vi se om han hör av sig och vill snacka 2012 års modell. Jag måste vara en säljares dröm. Vet inget, kan inget. Vet inte vad jag har och vet inte vad jag vill ha. Idag kunde jag i alla fall svara på hur mycket min bil hade gått (för jag hade pappret framför mig). Om han blev imponerad!  

Jag fick tillbaka bilen dammsugen och nytvättad… vilka killar. Klart jag ska ha en ny bil!