Dagen före dagen, dagen före den stora kalkondagen. Halvdag i skolan och den största resdagen i mannaminne. Alla kör och flyger idag och vädret har varit sämsta tänkbara. För Thanksgiving är en STOR helg! Större än självaste Jesu födelse och hela härliga julen. Vi hade ju som vanligt planerat och tänkt igenom hela helgen… Vi vet ju att vi ska ha härliga vänner på besök i morgon men vem vill ha KalleKon på tining i diskhon i dagarna fem. Inte vi, jag ville ha en färsk en. Och efter många om och men hittade vi en färsking eller rättare sagt två färskingar a ca 9 kilo vardera. Hoppas att det räcker! Det är alltid lite nervöst med fågel… Potatismos, sås, paj, bröd, veggies och KalleKon allt ska fixas och det kommer att bli toppen! Imorgon! Idag vilar vi och spelar Xbox. Och vi är ju vana att John fixar fågeln!

Det har regnat katter och hundar, hinkvis med nederbörd de senaste dagarna. Löjligt mycket vatten från en tvärgrå himmel. Tungt, grått, stumfilm, tragik och pest. Förbannat mycket regn, ganska obeskrivligt faktiskt. Det rapporteras om mudslides, översvämningar och drunknande djur. Brjann klättrar konstant på stuprännorna och fixar översvämningar. Det är så illa att det gäller att hålla koll på barnen när de går ut på gatan, de kan lätt sköljas med mot dagvattenbrunnarna och ut i havet. Ut mot Puget Sound, ut i evigheten och hamna i Berings hav uppe hos ryssarna som dricker vodka och röker starkt. Där krabborna bor. Så kan det gå om man inte håller sig från trottoarerna.

Det är något speciellt med regn i Washington. Det tar liksom aldrig slut. Det är härifrån till evigheten och lite till. Så jä*** deprimerande. Jag tror aldrig att jag varit med om något liknande. All kyla i Sibirien känns lockande jämfört med regnet här. Det gäller att hitta sitt gladpiller och fokusera på att inte bli deprimerad. Mot gymmet är det som gäller för mig… lysrörslampor, vikter, konstgräs och versaclimbers.

Igår hade vi en toppenkväll. Vi körde i störtregn  mot University of Washington för att heja på UW volleybolldamerna som spelade match mot Cougers, Washington State. Och javisst, självklart vann de lila!! Go HUSKIES! Vi är bitna. Det känns som om en favorit i repris tidigt 90-tal. Uppsalas damer i Fyrishov, Uppsala, SM-Guld, Sveriges Radio och Sveriges Television på plats. Nu är det ungdomar födda tidigt 90-tal som spelar på Alaska Airlines Stadium, Seattle. Dödligt allvar och stipendium, amerikas framtidshopp och vi äter popcorn på läktarplats ovanför bandet. Maskoten dansar i pausen, cheerleders som skuttar och livet är läckert. Det är så här det ska vara. Vi vill också spela därnere, på trägolvet om några år. Nu gäller det att träna hårt. Johanna och kompisen (och 6e familjemedlemmen) suktar och önskar. Det är hit de ska!

Lyckliga vi! Vi satte oss precis ovanför Huskies eget band och fick underhållning de luxe.

I morgon kommer vi att sakna familjen Powers som åkt till södern för att samla sin familj som blivit allt mer spridd till Thanksgiving. Vi har efter snart fyra år här fått en ny “familj” och vi kommer att sakna er vid middagsbordet! Vi är otroligt tacksamma att ha er som vänner och ny familj! Hoppas att ni har det skönt i solen! Kramar från oss till er!