Det är ju otroligt skönt när det är fredag. Skolan slutar lika sent som vanligt men det känns som dagen är oändlig, det är en sista skjuts till träningen och ofta en eller två kompisar till barnen med hem. Sedan är det middagsfixning, långätning och tv tittande… och sedan sover vi. Alla somnar framför TVn. Sorgligt men sant. Idag somnade 3 av 5 framför På spåret. Det känns lite trist. Övriga två sitter med sina telefoner och smsar och facebookar. En ligger utslagen på golvet och en har till och med lagt sig i sin säng. Jag ryckte upp mig, skakade av mig tröttheten, drog på Spotify och sitter nu här. Vi får se hur länge det varar. Det har varit en lång dag… Efter maten fick jag en GT minsann. Det var fyra timmar sedan och den står fortfarande kvar på bordet. Halvdrucken. Det går utför med ungdomen.

Boxning i morse och spinning till lunch. Och en hel del annat emellan. Bonus var att när jag kom in i spinningsalen så satt Mr Brekkan redan på en cykel. Surprise! Lunchdate!

Imorgon har Johanna sin första stora turnering en timme söder om stan. En förälder åker, en stannar hemma. Jag förlorade lottningen och stannar hemma. Men, det går fler tåg. Nästan som ett pendeltåg faktiskt. Spokane WA, Potland OR, Anaheim CA, Seattle WA, Tigard OR… Vi är mycket priviligerade föräldrar, våra barn tar oss långväga, utomstats… Vi är vana vid att Carolines klättring tar oss till California, Oregon och Utah men nu är det nya volleybollresemål som dyker upp. Spännande. Det verkar som om laget ska spela mot självaste Musse Pigg i juni, Disney Land minsann.

Varje turnering innebär mat till hela laget. Alla fixar allt. Mysigt men tidskrävande. Matchdagarna är minst 18 timmar långa men ofta 3-4 dygn. Dessa dygn fixar alla mat till alla, buffet style. Känns lite… mucho. Vi är denna gång ansvariga för powerbars och trailmix. Herregud. Hög proteinhalt och inga carbs, är det egentligen möjligt? Det ska inte vara några vanliga fjantbars här, med choklad eller havregryn. Vi är inga stora powerbar ätare i vår familj, ca 50% äter inte gluten vilket är ett massivt innehål i bars. Caroline jobbar på bra i klättringsfamiljen med intaget av powerbars. Hon kräver att det är ett högt innehåll av choklad om hon ska intaga någon form av fågelmat. Vi andra (jag) tycker att bars är kväljande. Ja ja, jag vet, jag kommer inte bli någon riktig atlet om jag inte lär mig äta bars. Jag har otroligt mycket att jobba på här… bars, simning, snabbcykling… Och om jag jobbar hårt mina vänner!

Jag har börjat fundera på målen för 2012, som är ungefär nu faktiskt. Mycket lutar åt Vancouver BC Marathon i maj. Jag tar gärna mot förslag! Behöver nya utmaningar. Gärna något som inte innebär att jag behöver äta powerbars. Men jag reser gärna med flygplan till orter långbortistan. Men på den här sidan av världen.