Det har på många sätt varit en lång vecka. Mycket att göra, mycket att köra och mycket att springa. Brjann har befunnit sig på resande fot och kom hem igår. Han var efterlängtad av alla. Jag måste ändå säga att veckan har tagit sig ju närmare helgen den kommit.

I tisdags var Sofia och jag på en härlig utflykt med alla femmor i skolan. Bussen var fullastad med barn och ryggsäckarna packade med mat, plåster och flora i färg. Vi hikade upp för ena sidan av Tiger och tog jordprover och tittade på naturen. Jag fick ta täten med åtta barn och fick uppmaningen att ringa skogsguiden som tog med de andra barnen om björnarna blev för närgångna. Björnarna höll sig i schack. Det var tredje gången jag var på utflykt med femteklassare på samma ställe och jag kände mig faktiskt varm i kläderna och var riktigt tacksam att jag fick en egen grupp och en karta över alla stigar. Vi var första grupp framme vid samlingsplatsen till lunch. Vi smög ut i en glänta nära en brandväg och fick se en stor hök cirklulera över oss. Några meter från gruppen gick två ståtliga rådjur förbi. Det blev ganska tyst i gruppen efter det. Jag blev riktigt sugen att höra efter om de vill ha voluntärer som tar emot skolklasser. Det är otroligt vackert och vilt, det känns som stan är långt borta trots en kort biltur på 30 minuter.

Jag har känt mig riktigt löpmässigt ur fas och träffade därför gurun, idolen och ptn för ett snack i onsdags och jag tror att framtiden har klarnat en aning. Vi kom fram till att det blir nog mitt sista maraton på ett tag. Jag fortsätter ju springa såklart men det blir annat fokus. Och det ska ju bli spännande. I torsdags hade jag turen att få en hel förmiddag med fina Anna. Vi hade tre underbara timmar i skogen. Två timmar terränglöpning då vi mötte en närgånget rådjur och sedan en timme på mountinbike. Vi var allt annat än rena när vi kom tillbaka till bilarna. Jag var tvungen att ta till trädgårdsslangen för att få av mig mina stelnade tights. Efter två hårtvättar har jag fortfarande lera eller kanske till och med hästskit i hårbotten. Cykeln är avspolad men behöver en genomgång. Idag köpte jag nya pedaler (av en cykelkille som hade varit missionär i Danmark i tre år. Vi genomförde köpet på danska.) och känner mig genast sugen på att ge mig ut igen. Det blir nog Duthie Hill den här gången. Nu återstår bara en kajak sen klarar vi oss ett tag.