Jag kör mycket bil. Ibland känns det som det är lite för mycket. För mina vänner i Sverige som ofta frågar vad jag gör… jag kör bil, flera timmar om dagen, 4-5-6 timmar beroende på dag. Den här veckan är jag den enda chauffören i familjen och det gör att skiftet sträcker sig från tidig morgon till sen kväll. 3 barn, olika skolor, olika tider, alla tre spelar volleyboll, alla har matcher, en (ibland 2) klättrar, en coachar volleyboll, en sjunger i kör, alla behöver skjuts till sina kompisar osv… Dessutom har en av barnen en bästis som gör samma sak men alltid litar på att hon kan åka med oss. Så… summan är då fyra barn, minst eftersom det ofta är andra kompisar med också. Därav behovet av en stor bil. Och det är bra, kul, mitt deltidsjobb… nemas problemas. Men idag blev jag lack. Men bara ett tag. Jag kokade nästan, bara för att jag hade sprungit till Bellevue och hade några miles hem och det var 22 grader varmt.

Idag åkte Brjann söderöver och är borta några dagar. Det är måndag och jag har ju också mitt att sköta. Timmen innan jag skulle hämta på kör fick jag ett sms från bästisens mamma om att det vore bra om jag hämtade idag. Hon skulle hämtat. Men, vore bra? Jag hämtar 99,9% av gångerna, vad var nytt med det. Jag var ute och sprang, miles kvar att springa men jag lade i en högre växel. Jag kände faktiskt att glaset var aningen halvtomt, jag svor högt och tänkte #&%¤” lata kärring, hur svårt kan det vara att hämta en dag av hundra. Men, jag rusade hem och fick jobba på min snabbhet, hann till och med springa genom duschen och kom i tid. Bilen blev mer än full eftersom en till kompis skulle med. När vi sedan satt oss i bilen kände jag irritationen sakta smälta. So what om hon aldrig hämtar eller skjutsar, det är ju hon som missar något. Jag hade bilen full av svettiga volleybollspelande tonåringar igen, pratandes, skrattandes och tjoandes. Jag får en extra halvtimme med fem riktigt schyssta ungar. Jag får höra om allt som har hänt med alla och varför. Jag vann! Mitt glas är så fullt att det skvalpar över.