I år har midsommar passerat utan en endaste sillbit. Som tur är så blir det lite vuxet firande ikväll hemma hos goda vänner. Lustigt nog hemma hos någon jag tror att jag känt sen år tillbaka. Vi träffades för några år sedan och då kändes det som om vi känt varandra sedan länge. Hur vi än vrider och vänder på det så har vi aldrig träffats. Tror vi. Konstigt.

Johanna är i Kalifornien och spelar volleyboll. Hon skickar meddelanden mest hela tiden. Bilder på väderkartan och soliga bilder på palmer. Det känns ju upplyftande när det har regnat 40 mm bara idag på midsommardagen och åskan kommer och går runt husknuten. Men så skönt för henne att få sol på benen och nästippen.

Johannas första riktiga långa resa utan sina föräldrar började toppen. Planets landning kom på morgonnyheterna. Båda däcken smällde vid landningen och de blev sittande på planet när brandbilarna släckte elden och såg till att det var säkert att kliva ur. Men det var ingenting för en rutinerad flygare som hon. Tur att flygrädslan har jobbats bort sedan ett riktigt lågvattenmärke i Frankrike 2003. Då var jag nästan säker på att vi skulle få hyra bil och köra hem från Paris.

Jag kom på att jag har glömt att skriva om en alldeles speciellt trevlig händelse. Brjann for till Canada förra helgen och gjorde en till Half Iron. Det gick otroligt bra för honom och han kom in på lite drygt 5 timmar och 30 miuter. Fint som snus. Gå in på hans blogg och läs om hans bravader.  http://brjann.brekkan.com/2012/06/18/victoria-half-ironman/  Vi är så glada att det gick så bra. Det gör ju att stämningen i hemmet höjs betydligt.

Idag gick Seattle Rock and Roll Marathon inne i stan. Jag har lurat lite på att anmäla mig som en träningsrunda men lydde guruns råd och lät bli. Idag var jag otroligt glad att jag fick ligga kvar i sängen. Det verkar ha varit en brutal dag med förvånande tider överlag. Grattis Anna och Yasmin för avslutade lopp! Ni är toppen!!

Fotbollen dominerar tvn men jag måste säga att jag föredrar US Olympic Trials i simhopp. Så mycket mer vatten, så snygga hopp och så spännande. Jag känner mig ju så hemma i poolmiljön. Simningen har legat lite nere några dagar. Mina andningsproblem blev aningen större med en bihåleinflammation. Jag kände förra veckan att simmade mer baklänges än framlänges och att syreupptagningen  var obefintlig. Inte konstigt när näsan är heltäppt och pannbenet känns som inslaget i bubbelplast. Men nu ni så är det snart bra igen tack vare underverksmediciner. Nästa vecka är det dags för tävling igen och jag måste vara frisk för paddling, cykling och löpning med karta i okänd miljö och delvis mörker. Den här gången utan bästa Anna, hon vilar efter maran idag. Ett annat lag, två proffsiga män som tävlat i VM i Adventure Race och jag. Jag skakar bara genom att skriva det. Nervös är inte ordet, jag är fullkomligt vettskrämd. Det gäller att skubba på och andas så ska det nog gå bra.