Det är bokklubbsdags igen och jag har inte läst boken. Det känns som om jag är 10 år och glömt att göra läxan. Fast det är ju så att jag inte har glömt att läsa boken, jag har bara inte hunnit. Jag har läst mycket annat, jag lovar. Långa och korta ord, hela meningar, tidningar och vanliga böcker och böcker som inte är gjorda av papper. På flera språk samtidigt. Och så har jag läst om några böcker. Jag brukar göra det när jag har ont om tid, då känner jag mig snabb. Det är ett bra knep att läsa snabbare än tåget. Det är lite tråkigt att ha för lite tid att läsa eftersom det faktiskt är en av mina favoritsysselsättningar. Jag skulle vilja vara provläsare på Barnes & Nobles. Sitta i en mörkbrun skinnfotölj med en Starbucksmugg i handen och känna på papperskvaliteten, bläddra långsamt och läsa sakta. Sitta på golvet inne på barn- och ungdomsavdelningen med en tiara på huvudet och en papegoja på axeln. Handdockorna skulle få läsa en stump på varje sida och Nicke Nyfiken skulle få låna den gula hatten som mannen är så kinkig med. Eller kanske vid kokbokssektionen bland italienska pastarätter med tryffelolja och franska äppelflarn. Och sedan få provskriva med alla fina, färgglada pennor på blommiga små anteckningsblock och vika origami från hobbyböckerna som alltid står vid kassan. Jag kanske till och med skulle smaska i mig lite Godiva som brukar stå på disken bredvid kortläsaren. Men nu är det ju så att jag fortfarande inte har läst månadens bokklubbsbok av Maj-Gull Axelsson och då hjälper det ju inte hur mycket Godiva man än äter. Det är bara att skämmas och sitta utan åsikt, och så får man inte ens rösta. Tur att alla klubbmedlemmar är snälla typer.