I helgen tog jag en tur till LA. Rodeo Drive, frukost och promenad på Venice Beach, palmer, öppet gräsrökande (inte av oss såklart), hemlösa, drink på nattklubb, oerhört höga klackar och korta kjolar, sand mellan tårna och allmänt mycket glamour för en som hälsar på över helgen. Och som tur var så var jag i fint sällskap av fyra kollegor. Vi gjorde stan på vårt sätt. Mycket bilpromenader med en chaufför som inte gillar vänstersvängar. Vi cirkulerade åt höger och hjälpte till att visa färdriktning med händerna ut genom fönsterrutorna. Allt för att ta oss fram säkert i den täta Los Angeles trafiken.  Lite Kurt Olsson känsla i storstan. Det var mycket sjungande och skrattande.  På någor sätt är jag lite glad över att Dolda Kameran inte var på plats, det hade varit lite onödigt. Vi for ner till änglarnas stad för att delta i en skolkonferans. Det gick finfint och vi hade en både meningsfull och rolig helg. En riktig flipp måste jag säga, mycket tack vare sällskapet. Föreläsarna gjorde ju också konferansen extra bra och svensk. För vem vill inte få förstahandsinformation vad gäller Skolverkets läroplaner. Och vi har utbytt information med många andra svenska lärare i stora amerika. Nu är vi fulladdade av ord och meningsfulla funderingar. Och vi har fått prata med lärare och styrelsemedlemmar på svenska skolor från hela USA och Canada. När jag jobbade som lärare i Sverige cyklade jag någonstans i stan eller tog tåget till Stockholm över dagen för lite fortbildning. Regnstället på och fingervantarna över nariga, vintriga cykelfingrar, cykelkorgen laddad med kollegieblock och fina pennor. Och en banan till mellanmål. I fredags packades den lilla svarta ner i väskan och rullades på planet. Jag vet inte vad jag föredrar. Båda resmålen har sin charm och sin nytta. Det ena lite mer lätt tillgängligt än det andra. Läs- och skrivinlärning blir inte lättare för att man flyger fram och inte svårare för att man cyklar. Bokstäverna ska fortfarande sättas samman med eller utan prickar på o och a. Orden ska fortfarande bilda meningar. Koden ska knäckas och hjärta, hjärna och ögon ska kopplas ihop. Lätt som en plätt eller latt som en platt. Men det är ju aningen mer glammigt på Rodeo Dr än på Stockholms Central.