Jag har skärpt mig nu, det är slut på klagandet. Allt är frid och fröjd, sprialen går återigen svagt uppför. Tro inte att jag är nöjd med situationen som enarmad men jag har accepterat mitt öde. Jag träffade träningsgurun häromdagen och han tyckte inte att det var så mycket att hänga läpp för. Det är bara att knyta skorna med en hand, jag har ju trots allt två armar. Och så är det ju. Nu är det slutklagat och jag tror att jag kan börja knata ute i skogen nästa vecka om jag hakar på mig halvgipset. I alla fall lite sakta. Idag har jag i alla fall stigit aningen i kurs, det är tydligen ganska coolt att ha en fröken med robotarm. Det har knackats, böjts och meckats med attiraljen. Den åkte av och på och hakades på några små 4 årings armar. Kalla mig Ironwoman. Första filmen kommer hösten 2015.

Bildbevis på att armen har intagit mer normal form och att själva armbågen faktiskt är spetsig igen. Och färgen är ju betydligt vackrare nu än i enbart blått.

Jag är precis hemkommen från skolan, jobbet, myrstacken. Då handlar det inte så mycket om man har en eller två armar, det gäller bara att hålla huvudet kallt. 15st 4,5 åringar i ett konferens rum skulle få självaste James Bond på fall. Jag svettas ymnigt. Idag körde vi Pipleken och är blir det inga russin utan riktig mutchoklad. Och om vi hade det kul? Intensivt kul på något sätt, oförklarligt krypigt i benen och alldeles fantastiskt. Och nu måste jag vila lite. Jag har het klart legat av mig. För några år sedan gjorde jag detta på heltid och dessutom med egna småbarn hemma. Nu känner jag matt efter en dag. Det går utför med ungdomen.

Helgen är nästan slut och den har varit riktigt bra. Fredagkvällen inleddes med tjejkrogbesök. Sex rosenkindade damer på äventyr i metropolen Redmond. Övriga familjen var på sportsliga aktiviteter. Tre var på UW volleyboll match och kom hem skrikhesa och fullkomligt uttmattade efter spännande vinst. Det allra minsta barnet var på hockeymatch söder om stan och kom hem kepsutsmyckad och nöjd efter en till vinst av Seattle T-Birds. Ja minsann, vi roar oss kungligt.

Det har också varit klättringstävling tidigt lördag morgon som verkar ha gått hyfsat för Caroline. Johanna har varit på flera try outs och har en kvar idag. Det har hittills gått jättebra och hon har redan nu fler erbjudanden att fundera på. Inte illa. Konkurrensen är hård, men tonåringen är riktigt tuff och riktigt duktig. Men det är inte slut än… one more to go… Och innan morgondagen är det påskrivet. Och vi föräldrar kan börja planera för skjutsning till träningarna utom- eller inomsocknes. Och om turneringarna går i Arizona, California eller Florida…