Vi har fått besök utav en kunnig man i jeans och löpardojjor. Jag öppnade dörren och trots att vi aldrig setts förr så höll jag på att slänga mig runt halsen på denna helt okända man. Jo, det var rörmokaren som beslutade att komma på besök så här en lördag lunch. Jag släppte utan att tveka in honom och joggade upp till duschen och nu tänker jag inte släppa ut honom förrän han är klar. Imorse kände jag att måttet var rågat, det var droppen som fick bägaren att rinna över… ja ni fattar. Det fanns inte mer plats i sinnet för en droppande kran. Halva familjen åkte till Olympia för att spela volleyboll och andra halvan var kvar hemma. Jag fick sovmorgon och ställde inte ens klockan för att jag rumlade hem vi 1 i natt. När garageporten gled ner och bilen smet ut så vaknade jag. Klockan sex när man får sovmorgon. Och sen kunde jag bara höra dropp, dropp, dropp från duschen. Hur mycket meditativa tankar man än tänker och hur mycket man än andas och tänker snälla tankar så droppppppppar det ända in i ryggmärgen. Men nu är han här, riddaren med sin skinande rustning, räddaren i nöden. Rörmokaren.