Nu blir det ett löpinlägg. Jag vet att flera av er irriterar er när jag skriver om det så surfa vidare någon annanstans om ni är känsliga läsare.

Idag är det en vanlig torsdag. På mitt schema står det tvätta, städa, köra bil, jobba lite, yada yada och så 9 miles/14.5 km löpning. Torsdagar är min fuskdag. Jag träffar en kompis vid soluppgången och skubbar 5-6 miles och sedan kör jag ett annat pass framåt lunch med intervaller eller backar. Då blir det summan 9 miles ungefär, precis som gurun skrivit. Men idag var ingen vanlig dag utan jag fick ungdomligt sällskap i form av en annan tränarguru, faktiskt en av de första trevliga personerna vi bekantade oss med på det här halvklotet. Han var en av de vänliga själar som barnen fastnade för innan de var engelsktalande och han var en cool kille redan då. Och nu är han ännu coolare. Idag skulle vi ta en tur tillsammans. Det blev en betydligt längre tur än vad jag hade förväntat mig. Vi drog iväg i duggren mot Sammamish River Trail och passerade sedan en stor del av Marymoor Parks kringelikrokar. Där höll jag på att få värmeslag innanför gipset och beslutade mig helt sonika att klä av mig delar av klädseln och lufta mig så mycket det gick. Vi fortsatte därifrån bakom Target och Freddan och kom sedan ner på Avondale Rd och sprang i trafikbuller i några kilometer. Nu började jag bli riktigt trött och morgonens löpning började kännas i benen. Äntligen var vi på Power Line Trail och hade bara några 6-7 km kvar till bilen. Pust. Trailen börjar med två ganska branta backar som jag valde att gå uppför, det är ju ändå en dag imorgon också. Och så stannade vi vid sista trafikljuset några hundra meter från Willows och jag var nästan övertygad om att där skulle jag få stå till någon lyfte bort mig. Stelt blev det på några korta minuter. Men till bilen kom jag tillslut och sedan var det bara att bränna hem med en vattenflaska i handen. Klockan slutade på 12,75 miles/20,5km och 1 timme och 46 minuter (plus 55 minuter och 6 miles/9.7km imorse). Inte direkt mitt vanliga smyga runt i skogen tempo vilket medelpulsen visade, 15 slag över normallöp. Väl hemma och jag är helt slut. Vi snackar finito. Det var länge sedan det hände. Pyspunka. Jag orkar knappt ställa mig i duschen. Tre timmar senare har jag inte gjort många knop. Jag har duschat, ätit lite, druckit lite och legat på soffan med gipset framför en bordsfläkt. Gipset är fortfarande sunkigt dyngsurt och jag är helt nerkyld av fläkten. Och imorgon är det fredag och då är det bara på det igen…

Och vad är inte mer passande än Carry on.