Det är dags för utrustningsuppdatering, rustning för livet och allt annat. Idag väntade en ny telefon utanför dörren när vi kom hem. Min toalettdykande trotjänare håller just nu på att bytas ut av en blank, vit iPhone5. Den ligger inpluggad och jobbar på att hämta alla fakta uppe i molnet. Jag funderade både länge och väl på om det skulle bli en Windows men insåg att det blir jobbigt för alla i min närmsate omgivning eftersom jag är delvis tekniskt handikappad. Det blir lugnast så här.

Jag har också skaffat mig ännu ett par skor som jag tror ska funka bättre i vattnet än de jag har sen tidigare. Vi gjorde ett snabbt simförsök i sjön nära oss förra helgen. Simformen var sådär. Första gången gick det mer än toppen trots isande grader och klämmande kropp i gummidräkten. Den här gången kändes väl inte jättetoppen. Vattnet var varmt, skönt och fåglarna kvittrade. Bojjen guppade långt från bryggan och jag kände paniken växa innanför våtdräkten. Det klämde mot halsen den här gången och faktiskt lite mot bröstkorgen och jag var nästan övertygad om att det närmade sig slutet i Lake Sammamish en söndag eftermiddag i maj. Men så var det ju inte. Efter en uppmaning om att simma åtminstone lite så crawlade jag ut en liten bit och sedan tillbaka, och så en gång till. Skorna satt fint men blev snabbt tunga men armtagen såg perfekta ut. Och det här med våtdräkt är ju fiffigt, man flyter ju. Men vattnet sipprade in i näsan och munnen kunde inte andas alls. Den bara ville inte. Det kommer att lösa sig, det är bara på det igen. Flytet är bra det är bara paniken som måste dämpas. Ungefär som när man åker bergochdalbana, första gången flyger fjärilarna fritt i magen men tionde gången kan man både dricka kaffe och skriva en roman samtidigt som vagnen flyger upp och ner. Det är bara en tidsfråga. Jag ska simma ut igen om ett par dagar i nya, fina Icebug skor som är extra lätta och som enligt reklamen inte suger åt sig en massa onödigt vatten. 170 gram per sko, känn på den du. Och grova som ett traktordäck under för att fastna på klipporna som en fluga klibbar fast på flugspiralen i sommarfönstret. Fint som snus. Jag har också införskaffat våtdräkt nummer 2 som ska klippas av i armar och ben om det är för varm i vattnet i september. Det blev en lätt begangnad svart ålig sak som jag lyckades få till ett finurligt reapris. Det går framåt… den som ändå var haj på att simma…    

Jag ska också uppdatera mina reservdelar den här veckan. Efter ett mindre upplyftande återbesök hos armbågsdoktorn blev jag förflyttad till en snäll herre som tillverkade kolfiberdelar till trasiga kroppar. Armen blev snabbt avgjuten och utmätt, försäkringsbolaget kontaktat och jag skrev på och lade mitt liv i teknikerns händer. Nja inte riktigt, men armen i alla fall. Armen vill inte läka, den är besvärlig och bör opereras för att få tillbaka gnistan. Det finns inte tid för det just nu och då blev det näst bästa lösningen, en ny robotarm som är gjord speciellt för mig. Flott! Om några dagar ser jag resultatet och blir säkert snabbare i poolen. Det känns lite lyxigt att få en specialbeställd arm, men vad gör man. Det kanske lyckas och jag vilar mig så gott som hel.

Idag har det cyklats, lyfts vikter, vickats traktordäck och simmats i poolen i närmare 3 timmar. Imorgon blir det lugn löpning i regnet, med ungdomligt sällskap om jag har tur. Och snart är det juni och då är det sommar. Härligt!