Några gånger i veckan hasar jag mig till poolen med tunga steg och badmössan i handen. Jag börjar uppskatta simturerna allt mer men det är fortfarande ingen studs i stegen ner för trappan från omklädningsrummet. När jag väl är där är det ju inte så illa och jag har riktigt trevligt vissa dagar. Jag simmar ungefär samma tider varje vecka och det verkar som om fler än jag lever efter en inbokad almanacka, jag träffar samma människor på poolkanten flera gånger i veckan. Det är ett avklätt liv vi lever, vi pooltyper. Och vissa mer avklädda än andra.

På klubben finns det fyra pooler med olika djup och temperaturer. Jag börjar undra om jag har någon mental åkomma eftersom jag alltid väljer samma pool och höger sida av den poolen. Ibland har man ju inget val och då funkar det ju ändå, men det är knappt.

Det är ett mycket trevligt äldre par som simmar tillsammans i samma bana. Finns det ingen bana ledig så simmar de på rad och väntar in varandra vid varje vändning. Damen är modigare än mig, hon har en mössa med blommor på, utstickande blommor, tusenskönor. Mannen ger en hjälpande hand, med allt från simglasögon och öronproppar till uppklättringen ur poolen. De samtalar alltid och inkluderar alla andra runt omkring i samtalen.  

En man med yvigt grått hår och ännu yvigare ögonbryn nickar åt mig varje gång vi ses. Han bär med sig en väska ner till poolområdet och ställer den bredvid poolen. Sen sträcker han armarna i hundra olika vinklar och skuttar lite på plats. Och sen hoppar han ner i poolen och crawlar oavbrutet i samma tempo i en hel evighet. Så klättrar han upp igen och hämtar sin väska och går. Vad som finns i väskan har jag inte en aning om.

Det är en lång ynglig som älgar fram på kakelplattorna. Han är smal som en sticka och längre än någon jag känner. Han sitter på golvet och stretchar sin evighetslånga kropp och är alltid väldig tydlig med att vända sin rygg och högra sida mot poolen. Där har han en stor och färgglad drake tatuerad. Han stretchar mer än han simmar. Han verkar gilla poolkanten mer än poolen.

Där är också en man som är mer än väl solbränd. Han har en mörkbrun färg som verkar vara allt annat än hälsosam. Och ganska stora muskler på överkroppen men väldigt smala ben. Hans ögon är väldigt pigga, jämt. Han har till och med lite svårt att stänga dem. Ögonlocken är släta och fina, inte som mina, trots att han säkert är 15 år äldre än mig. Kinderna är också rynkfria och släta. Han simmar intensivt. Han pratar också intensivt, med alla, iförd Speedos. Jajjamen.

Sedan har vi några medelålders män som simmar så snabbt att jag knappt har sett dem live ovanför ytan, ofta sticker bara latexmössan upp och så ena halvan av munnen för att ta lite luft. Men vissa verkar knappt andas. På mössorna kan man läsa namn på olika IronMan tävlingar runt om i världen. Och när de kliver upp ser man ofta en liten IronMan tatuering nere vid foten, diskret men synligt.

Sen har vi några frilansare som kommer och går… Några kvinnor som simmar i par och pratar samtidigt. Några som inte doppar huvudet, några som vattenjoggar, några som verkar stressade, och några som har all tid i världen…

Och så personalen, samma outtröttliga livvakter som sitter och tittar, går ett varv runt poolen och pratar lite. Hjälper barn med simglasögonen, ger en hjälpande hand till någon som går illa eller ser dåligt, ger någon en klapp på ryggen. 

Idag drog jag mig ner till sjön för att köra en liten kort vända i strandkanten. Jag gillar inte att simma själv utomhus men samtidigt behöver jag all tid jag kan få iförd våtdräkt. Det är ohyggligt annorlunda att simma iförd latexbeklädnad, stramt, bökigt och spännigt. Lägg till en bottenlös, svart och kall sjö, lite alger och annat grönt jox. Drömläge för en vattenälskare. Det är träningsläge, många timmar behövs för att vänja sig. Idag sken solen och en vithövdad örn cirkulerade över badplatsen. Vad den letade efter vet jag inte riktigt, antagligen fisk. Tursamt nog hade jag neonrosa badmössa så jag inte kunde bli förväxlad med en firre.

På väg upp till bilen hejade en för mig okänt herre väldigt hjärtligt. Han hade löpartights och svart t-shirt, keps och solglasögon. Jag hade inte en aning om vem han var. Han stannade och pratade lite, frågade hur simmet gick  och om det var varmt i vattnet. Och när han tar av sig glasögonen ser jag att det är Speedokillen med de släta kinderna och den kraftiga solbrännan. Poolpolarna är numera strandpolare.