Efter en lång vecka är det dags att summera. Det har varit lite kaos men mest trevligt, lite oordning men som vanligt ändå.

Förra veckn började vi flytta. En mile väster över. Inte speciellt långt eller besvärligt men sakerna och möblerna måste ju ändå transporteras en mile och upp och ner för ett antal trappor. Det har ju gått ganska bra. 95% av allt vi äger på den sidan av jorden är i det nya huset. I det gamla huset återstår ca 5% skräp och sådant som ska avyttras på något sätt. Det största problemet är en stor hörnsoffa som fortfarande står snyggt placerad på övervåningen.

Flytten gick till så att vi konstaterade en dag förra helgen att –äh, vad sjutton… det är lika bra att vi börjar flytta idag… Sagt och gjort, vi åkte till Uhaul och hyrde en mindre lastbil och började bära. Efter tre långa dagar av bärande och packande bodde vi på det nya stället. Mitt i flytten gick livet vidare med volleyboll turneringar i Tacoma, klättringstävling i Vancouver WA, skola och jobb. Det blir lite smått rörigt. Efter två nätter i nya huset, med ett tomt kylskåp och ett hem i kartonger kom min bror Fredrik på besök. Brjann skulle i samma veva ta sig till Europa på en mindre roadtrip och kände en allt mer låst rygg göra sig påmind dagen innan. Det blev ett antal kiropraktobesök och en inställd resa. Nu har Fredrik precis satt sig på flyget tillbaka till New York för lite mer jobb innan nästa flyg till Sverige. Nu sitter vi här med lådor och kassar som måste packas upp eftersom det inte finns någon anledning att skjuta på det längre.

Nya huset ligger lite undangömt och har en något isolerad infart. Vi tycker att det är toppen att få vara i fred, parkera våra bilar som vi vill och kunna vara ute i trädgården och uppfarten utan att störa någon annan. Men våra närmaste grannar börjar bli lite påträngande. Första dagen höll de sig lite på avstånd och tuggade på några buskar. Dagen efter åt de upp alla tulpaner samtidigt de stirrade in i vårt öppna garage där Johanna och jag satt lite förskräkta och väntade på att får backa ut. Dagen efter det vägrade de flytta sig när vi skulle till skolan. Idag kände de nog att vår gästfrihet inte var så stor så de hade dragit sig mot grannens äppelträd. De bara blängde trött på mig när jag vevade ner rutan och tjoade åt deras håll och halade upp kameran idag igen.

I måndags firade vi en födelsedag. Caroline fyllde 15! Otroligt. Det är svårt att tro att åren har gått så fort. Det känns som igår den lilla krullhåriga, rappa damen cyklade omkring på sin trehhjuling. Och nu nästan vuxen.

Igår rullade Johanna och Caroline iväg ensamma till skolan före sju i en nyinköpt Leaf. Nytt körkort och ny frihet. Jajjamen, Johanna kör bil. Nu är det trångt i garaget.

Och så här fint besök fick vi igår. Fem stycken alldeles nya och lurviga andungar som fullkomligt gallskrek efter mamma and och som kom flygande efter intensivt skrikande från vår trädgård. Hon dök ner och vaggade fram, samlade ihop ungarna och travade mot vattnet.