Var ska jag börja? Att volleyboll säsongen är i full spinn med allt vad det innebär när vi har både tränare och spelare i hushållet. Eller att badminton säsongen kör på och att yngsta lilla nöten spelar så svetten lackar. Eller att jag har intensivbörjat med CrossFit efter säsongens sista lopp bara för att kämpa mig igenom tristessen av att inte har några mål i horisonten, i alla fall inte förrän i juni. Den sportsliga delen av livet rullar kraftfullt framåt. Annars känns det lite trögt. Vi börjar sakta acceptera att livet har sina baksidor och vi inser lite mer varje dag att det känns tomt när vänner lämnar jorden. Mer än tomt, det känns överjävligt. Men konstigt nog så är det bara att fortsätta framåt. Och att komma ihåg att krama lite extra om de som finns kvar. Sömnen har blivit lite lidande och ungdomen har en gråliknande färg i ansiktet. Själv har jag blivit nertagen på jorden och fått en genomgång i olympiskt lyft. Olympiskt lyft känns lite östeuropa och 70 tal för mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Förra veckan var jag ganska stark för en normal kvinna, idag är jag mer än medioker och svag. Men det kommer nog att ta sig när jag fattar hur man jerkar och cleanar. Och jag måste nog skaffa mig ett enormt skinnbälte, det hade ju alla OS stjärnor under min uppväxt.

Skolan är inte kul. Det är ju bara så att om man suddar bort alla krusiduller så är skolan är ett nödvändigt ont och bara massa jobb. Jag hamnade i en diskussion igår med några föräldrar i ett av barnens lag. Vi var en grupp på 5 föräldrar som väntade på våra barn medan de hade ett samtal på klubben. Stämningen var något tryckt från början, alla var där för att vår gemensamma vän dött. Alla har vi barn på high school. Och ämnet vi pratade om var universitetsstudier. För er som inte bor här i Amerikat så ska jag bara förklara att det är ”a big deal”. Alla föräldrar är 100% engagerade, lägger sig i och styr sina barn. Det är viktigt att söka och komma in på rätt skola. Framtiden mina vänner, famtiden står på spel!! Här kör vi den svenska stilen. Gör det du känner är rätt! Känner du inte åt vilket håll det rätta är så andas ut, ta ett år och gör något annat, jobba lite, res lite, vila lite. Den inställningen gjorde att ögonbryn höjdes, diafragman hölls in och luft liskom fastnade i lungorna. Vi vill ju att våra barn ska välja det som känns bra för dem. Eller? Här tyckte vi uppenbarligen olika. Ingen kunde liksom förstå att jag tyckte det var ok att hitta ett jobb och fundera på vad livet skulle ta för vändning? Innan man investerar i en utbildning. Den allmänna åsikten var att det var bättre att snabbt gå igenom 4 år på universitetet och sedan återkomma om man vill göra något annat. Här kostar 4 år i snitt +200 000 dollar bara för skolavgiften plus allt runt omkring. Men för all del, kör på och skaffa en utbildning som man inte vet är rätt bara för man borde. Svåra val för dagens ungdom. Själv gjorde jag finfina val som resulterade i 8 års universitetsstudier, 2 masters examens samt en miljard och lite till i studieskulder. Det var trevligt, men jag vet inte om det var rätt.