Det lider mot jul… Det närmar sig och som vanligt är alla i hemmet 100% förberedda, i tanken. Det är enligt tradition. I tanken har vi kokat knäck, bakat mandelformar, syltat och lagt in sill men i verkligheten är det enbart saffransbullar i frysen och köpepepparkakor i skafferiet. And that’s it. Men skinkan är beställd! Här är det snöfritt och i Sverige är det regeringsfritt. Fritt från det mesta. Vi njöt några dagar när det låg frost på gräset och himlen var klarblå. Jag tog mig ett par dagar i skogen och njöt av den krispiga luften och gnistrande frost. Till fot och på cykel. Nu har det öst ner ett par dagar och gräsmattan är lerig igen. Doris sticker ut nosen och kommer snabbt in igen och undrar varför små hundar inte har inomhusfaciliteter. Det börjar också dra ihop sig mot finals och diverse prov. Bilarna och bussen går varma till teshoppar, pubar, bibliotek och diverse universitet. Och vissa väntar på antagningsbesked från andra länder. Den eliga bilen blev i dagarna utbytt till ny modell och färg och kan nu resa oändligt långt på en liten laddning. Det underlättar. Utveckling på batterifronten. Och så läste jag idag att svenskarna reser med flyg tre gånger mer än resten av världens befolkning. Men jösses så löjligt. Charter hit och charter dit. Alla har ju rätt till en Thailandsresa 😉 och har hört talas om svenskarnas rätt till att ta över Thailand. Jag trodde amerikanerna skulle vara värst som vanligt men icke. Här har man ju svårt att ta sig till andra sidan landet utan att flyga och många har ju familjen spridd.

Oavsett hur seg och okokt knäcken är så har hösten rasslat iväg. Apropå flyg… Tre längre resor, Florida, Sverige och Island de senaste 5 veckorna har gjort att tiden rusat och sömnen trasslat en aning. Härligt sällskapligt har det dock varit och nu väntar en hyfsat lugn jul med alla barn hemma, kanske för sista gången. Idag var det dags för att kämpa lite med granen. För 10 år sedan åkte vi bort på julen och beslutade oss för att skaffa en plastgran. Detta polyestermonster hänger fortfarande i och varje år lovar jag och svär att nästa år är det dags för en färsking igen. Tror ni inte att jag släpade in granskrället idag igen. Än så långe är den inte helt med på noterna för att vi lamporna strejkar en aning. Men jag är helt övertygad att den kommer att lysa ett år till.

På tävlingsfronten är det öken och pensionerat. Jag trodde att det skulle vara lugna gatan och ybertoppen att slippa pressen från heldagspass, packlistor och sömnlöshet men icke. Det är mer plus på vågen, men hyfsad form och fy sjutton är det så här livet ska vara nu. Och det gillar jag inte. Uppenbarligen så presterar vissa bättre under kraftig press, med kalla fötter och blöta kläder i skogen. Och helst ska jag ha gått bort mig lite också eller tappat papperskartan. Ge mig en molntäckt glaciär på något udda ställe att vandra på så kommer det nog kännas bättre. Träningen har legat och morrat på medelåldersnivå de senaste månaderna men för ett par veckor sedan tog jag tag i eländet och fick lite mer fart igen. Löppulsen ligger på gubbfartsnivå och orken är kass men det blir nog bra framåt våren. Allt fler frågar om det är dags att ta upp golfen igen men jag väntar nog ett decennium till innan det är dags. För korta kjolar i syntet och vita skor är ju inte riktigt min grej.

Om ni känner att ni vill ha några vettiga tips från coachen så läs vidare…

Kontinuitet! Det är lätt att slå på stort och köra järnet. Men, nej. Det funkar oftast inte så bra. Hellre kontinuerlig träning och rutiner. Och om det funkar så lägg till mer.

Glöm inte att lyfta lite tungt då och då. Muskler är ballt och hyfsat bra mot benskörhet.

Endorfiner är underskattade! Skog är schysst.