Ibland hänger inte hjärnan ihop med munnen. Så är det faktiskt ganska ofta för mig, ord slipper ut innan tanken har hunnit landa. Det blir hjärnmos, kortslutning, förlamning eller kanske är jag helt enkelt lite korkad? Eller ganska mycket? Eller har jag bara dålig kontakt mellan mellan synapserna…? Och det värsta av allt… har jag fört över detta på mina barn? Jag vet ju vem jag har fått det ifrån!

Idag upplevde vi ett sådant ögonblick som säkert kommer att låta helt meningslöst här men som var fullkomligt förlösande just när orden hoppade ur munnen. Barnen och jag satt åt lunch på en restaurang i Bellevue och diskuterade vad kläder var gjorda av. Vilket skinn är t ex vanligast i skor och skinnjackor. Då kom vi fram till att våra vänner som är veganer inte använder skor eller handskar gjorda av skinn eller dunjackor med fel sorts dun i. Då klämde ett av barnen ur sig att det måste vara jobbigt att inte heller kunna använda gummistövlar när det är regnigt när man är vegan?? Sedan kom gapskratten, ett långbord med tre asiatiska familjer  totaltystnade och vi andra krävde efter skratten en förklaring. Gummiapor, gummikor, gummiankor…? I det här fallet var det i tanken gummybears  som inte funkade och den som skrattade mest var den som sa det. Inte bara kortslutning utan också en språkligt förvirring. Kortslutning på en 9 årings nivå.