En stor fördel att flytta till ett annat hörn av världen är att barnen blir naturligt tvåspråkiga. Det var ju inte helt smärtfritt i början men nu går ju engelskan av bara farten. Svenskan trodde ju jag skulle sitta som en smäck hela tiden, utan problem och bekymmer. Nu tjatas det och gnatas det från min sida att barnen ska läsa och lyssna på böcker, svenskan kommer lätt i andra hand. Självklart pratar vi alltid svenska tillsammans, så fort vi är tillsammans växlar vi över. Barnen är specialister på att koppla om så fort kompisarna är utom hörhåll. Min hjärna har lite svårare, det går lite trögare. Jag tycker fortfarande att jag låter som en annan person när jag pratar engelska.

Idag har ett par i familjen gjort några härliga språktabbar:

Brjann blev irriterad när jag bad honom bära matkassarna och sa: varför snappar du åt mig.

Johanna var så glad för att hon fick en fin compliment i skolan och i samma stund sa hon att vattnet var gott för att det var filtrat.

Trevlig lördag!