Senaste året har vi hurtat till oss, blivit lite friskare och muskligare. Men är det verkligen värt allt slit? Jo, faktiskt! Det är värt varje sekund av svett och träningsvärk. Men det kostar… sömn. Jag sover som bäst mellan 3 och 6, när natten är som mörkast och Tempur madrassen är som mjukast. Månen står högt och sömnlösheten brukar ha lagt sig i dvala. Men nu är inte ens sömnen helig. Brjanns klocka ringde i morse lite före 05.00. Efter några minuter rörde det sig i rummet och vad får jag se om inte en man i vadderade cykelbyxor och Sverigetröja. Vad ska du, hörde jag mig själv pipa. Spinning… men jag kommer hem till frukosten. Sen försvann han som en avlöning. Sedan hör jag skåpdörrar  öppnas, en sked som klingar i en skål, garageporten åker upp, bilen åker ut, garageporten åker ner, och bilen gasar… Och nu kan jag inte somna om. Minuterna går och jag funderar på att stiga upp och dammsuga, det var länge sedan. Sista gången jag tittar på klockan var den 05.57 och sedan somnar jag lika hårt som om jag sprungit en halvmara i kraftig backe. 20 minuter senare ringer klockan och barn nummer 1 måste upp och lunchväskorna ska lagas och packas. När jag stiger upp efter en hel natts sömn känns det som om jag sovit hela 23 minuter.