Svetten droppar ner på plastgräset men armarna känns helt normala, som vanliga ojobbade armar. Benen står stadigt på golvet och tofsen sitter där den sitter bak på huvudet. Snopet. Benen ska bränna och armarna ska skaka, då har det varit en bra fredag morgon. Vi brukar vara 6-7 stycken uppwrappade med handskarna över axeln och laddade personer som möts vid speglarna på fredags mornar. Nu har allt blivit upp och ner, väl marknadsfört och jättedumt. Jag vill ju att det ska vara som vanligt. 8 st nybörjare dök upp idag, ouppvärmda och med en vettskrämd blick. Alla har ju såklart rätt att vara nybörjare och jag var också vettskrämd på ett bra sätt första gången jag skrev upp mig på Combat. Men måste det komma 8 st samtidigt. Hela morgonen blev förstörd. När timmen var slut tittade vi gamlingar på varandra och på klockan och konstaterade att jag håller för dig om du håller bagen för mig så klämmer vi 30 minuter slag till. Härligt med vänner som man egentligen inte känner mer än på utsidan och slagfärdigheten i armarna. För varje vecka lägger vi till mer och mer “känning” och nu vet jag allt om ilskna 16 åriga tvillingar med nya körkort, längtan hem till England, ilskna och snälla män, en fru som jobbar för mycket och ändlösa fotbollsträningar. Så går det till när kvinnor och en man mitt i livet, i mitten av livet boxas och slänger upp en ribbkick när du minst anar.