Idag har vi blivit lovade snö. Nu vill jag inte ha snö, det är alldeles försent med snö nu. Jag har vant mig vid barmarken och knopparna i rabatten. Det är ganska skönt att knalla ut med bara en fleecetröja på sig. Vi har inte köpt några vinterskor till barnen i år och nu skulle det kännas lite snopet att behöva köpa kängor. Eller det är ju inte riktigt sant, Johanna har köpt ett par manchester Toms med ludd foder. Det var ju vinterskor light enligt henne, innetofflor enligt mig.

Idag är det söndag, arbetsdag. Alfabet, bokstäver och ord på svenska. Mellis, saga och rast. På väg in till stan vinkar jag alltid till den vithövdade örnen som sitter på samma lyktstolpe på bron varje söndag. Han vakar över trafiken och båtarna. Har jag tur så är roddlaget på University of Washington ute och ror. Jag försöker få något av barnen att ta upp rodd, jag har bara för mig att det borde vara bra stipendiechans om man ror. Ingen är intresserad och jag är för gammal. Att jag inte tänkte på det för 20 år sedan i stället för att skicka in ansökan till CSN 1991. Då hande jag kunnat varit roddproffs idag. Vilket liv det hade varit! Glamour och glitter, breda axlar, ett vattendjur och ett tufft humör. Då hade jag säkert kunnat crawla. Då hade jag kunnat glida förbi alla bilarna och vinkat till örnen från vattnet i stället för från bron.