Livet kan falla samman med en knapptryckning. Det är som på film där hela världen går under, hur lätt som helst, om man inte har rätt kod. Jag kan erkänna för er alla att jag är tekniskt obegåvad, onerdigt handikappad. Fast enbart när det gäller datorer, telefoner, tv apparater och digitalboxar. Min telefon är min livlina. Jag använder den som telefon, uppslagsverk, dator, kalender you name it. Men jag kan absolut inte fixa och trixa med den själv, det gör barnen och maken. Är det något fel på mailboxen lämnar jag bara över telefonen till äldsta dottern så är den fixad efter fem minuter. För ett par timmar sedan var jag hos kiropraktorn. Då hade jag telefonen i fickan och råkade lite nervöst trycka någonstans flera gånger. Mailappen försvann, kvar var bara ett hål, en tom ruta, svart… Jag fick löjligt nog panik. Vad gör man då? Sms:ar maken men han svarar inte… Åker hem och ger den sjuka dottern telefonen och ber henne fixa. Då fick jag höra att jag är obegåvad och j**** klantig. Det stämmer ju inte. Jag hade bara lite otur. Nu har jag fixat själv. Nästan. Telefonen ligger med en sladd och kippar efter andan, får konstgjord andning. Nu åker jag och tränar en timme till och hoppas att mailappen har hoppat tillbaka när jag kommer hem.