Hela världen förundras och glädjs över utvecklingen i Egypten. Sumoskandalen i Japan blir större och större. Jordskalv i Chile. Snökaos i Sverige. Nja, sumoskandalen kanske inte är något som man ligger vaken och grubblar över måste jag erkänna. Men här sitter jag och funderar på om jag ska gå till 10 steg till köket och göra mig en kopp kaffe till. Och så funderar jag på vad vi ska äta ikväll. Det är så man skäms. Ibland känns världen runt omkring alldeles överväldigande och stor, och då stänger man av och tänker på annat. Jag funderade faktiskt mest på att jag blev kallad lika gammal som Berlinmuren igår. Men det var ju lite positivt. Barnen läser ingen Europeisk historia, eller ingen historia alls före ungefär 1970. Det ligger på mig att upplysa dem om att världen fanns före Lewis och Clark. Jag använder våra långa bilfärder att berätta fritt om allt som hänt i världen de senaste 500 åren. Min tolkning. Det är ett tufft jobb. Så att ett av dem nämde Berlinmuren i ett samtal ser jag som en seger. Någon lyssnar. Ett av barnen skulle igår hitta en synonym till demokrati och valde att skriva kapitalism. Jag harklade mig lite och bad henne slå upp det men fick svaret att – Jag vet vad fröken vill ha, på den här sidan av världen är det rätt. 

Idag har jag pratat länge med min syster som ser ut så här:

Jag vet inte när det hände men idag när jag la på luren insåg jag att vi helt plötsligt var vuxna. Jag satt på köksbänken och ställde ner kobran när vi pratat klart och kände att DANG, nästa gång kommer vi säkert prata om pensionsförsäkringar. Och det kommer säkert kännas uppriktigt naturligt. Jag undrar när det blev så? Jag har alltid kunnat förlita mig på Maria. Hon har varit den som varit vuxen i familjen, kokat saft, lagat nyttig mat, uppfostrat schyssta barn och haft ett riktigt jobb hela livet. Idag pratade vi om allergier, fötter, träning, längdskidor, barnens framgångar och lite annat… sådant man pratar om när man är vuxen. Herrejösses. När hände det?

Huset är fullt av barn som spelar pingis omväxlande med Kinect i köket. Precis som det ska vara en fredag eftermiddag, efter en lång vecka. Popcornet flyger ur små munnar när de  skrattar samtidigt som de trycker in fler popcorn. De sjunger och snackar konstant. Om Beatles, varför det är snyggt med lila byxor, om vilken låt som är bäst, hur många popcorn man kan stoppa in i munnen samtidigt, om John Bon Jovi är 72 eller 62. Det enda som kanske vore ännu lite bättre skulle vara om syster eller bror, eller båda var här också. Så här en fredagkväll…