I morse tittade jag ut över gatan och sedan över vår lilla trädgård, vilket går fort eftersom den är minimal, och vad får jag se om inte en kraftig byggd man med plastpåsar i handen. Vår granne var ute och städade efter sin hund. Han har väl kännt blickarna bränna genom husväggarna. Det var ju bra men jag känner mig fortfarande inte nöjd. Jag tycker att han kan koppla hunden och promenera så länge han inte har staket runt sin tomt. Javisst, kalla mig otrevlig och häxan surtant om du vill. Jag vill bara vara säker på att jag kan gå över vår egen gräsmatta utan att trampa i hundskit.