För en vecka sedan registrerade jag mig på Boot Camp. 06.00 två dagar i veckan, utomhusträning i ur och skur med fitness gurun. Igår kände jag att jag helt plötsligt ångrade mig. Hur skulle detta egentligen gå? Tänk om jag inte pallade? Klockan ringde 05.00 i morse efter 4,5 timmars sömn och jag rullade ut ur garaget ut i mörkret mot ovissheten.

Jag överlevde! Jag var övertygad om att jag skulle vara den sista in som sprang med tungan släpandes mot asfalten. Riktigt så var det inte. Jag måste lära mig att dra ner på tempot och acceptera att folk kan ligga framför mig i löparspåret. Annars kommer jag springa ihjäl mig. Vi började med 25 minuters uppvärmning, armhävningar, sprintar, burpies osv inomhus medan vi väntade på att solen skulle gå upp. Sedan var det löpning 2 km i snabbt tempo till parken, sprintar, armhävningar, stjärnhopp, sprintar, armhävningar… i 30 minuter och sedan snabb löpning i 25 minuter tillbaka till klubben i uppförbacke. Ett snabbt avslut med chins och dips och därefter tack och hej vi ses på torsdag.

Jag klarade mig hyfsat, svettades en liter, frös en aning och flåsade som om jag sprungit 45 km på knappa 20 minuter. Jag sprang ju inte riktigt så långt men jobbigt var det och alla var trötta, inte bara nybörjaren. Nu smakar morgonkaffet extra gott!