Boot Camp dag 4. Jag förstår att det börjar bli lite tjatigt, men jag har ett stort behov av att pricka av dag för dag så att jag inte ligger kvar i mörkret en morgon kl 04.45. Det är otroligt lätt att bara vända ryggen till klockan och somna om. Lite hjälp på vägen är att jag får ett chattpling av en kompis varje gång när jag går upp. Hon peppar och det hjälper! I morse smattrade regnet mot takfönstret i badrummet när jag borstade tänderna vid 5. Lagom till det var dags att sprinta ut försvann regnet och solen kom fram. Under mina 6 varv runt gick solen upp stor som en apelsin med bergen i bakgrunden. Oh la la. När vi sedan var tillbaka inne för lite styrka efter löpningen mörknade det snabbt och himlen öppnade sig. Regnet kom tillbaka. Uppenbarligen har jag vädergudarna med mig. Det har inte regnat en enda gång sedan jag startade och det är otroligt ovanligt här omkring. Ja, det har ju varit fukt på himlen, ni vet så där tätt så det ser ut som dimma, men det räknas inte. Så nu är det bara att köra på samma rutin och inte ändra något, samma frukost, samma tights, samma playlist… Jag tror personligen att det sitter i min lila buff, det måste det ju bara vara. Så, regnbuffen på varje gång! Nu lite mer frukost och sedan …jobb. Idag ska jag träffa alla bästa lärarna i Seattle!