Varje sommar när vi åker hem är det nästan en magisk känsla att knalla ner mot stan. Längs hela vägen är allt bekant och hemtamt, samma hus, samma postlådor, samma, samma, samma. Det bästa är att längs vägen träffar jag ofta många vänner och bekanta. Vi springer på varann utanför Snålåttan på Ringgatan, utanför Sverkerskolan, vid Lutis, längre ner på Sysslomansgatan och hela vägen ner på gåggatan. Det är väl därför det känns som hemma. Här brukar jag inte springa på så många men det kanske ha berott på att jag mest kör… Men nu har det vänt…

Var jag än kommer nu så springer jag på någon bekant. På Bellevue Square, på Whole Foods, hos bilservaren, på Pike Place, på olika restauranger och senast hos doktorn. När jag kom till doktorn idag så träffade jag en sköterska som jobbat hos min kiropraktor. Vi konstaterade att det var år sedan vi träffades. År sedan. Det känns som om vi precis flyttat hit. Jag gissar att detta betyder att vi bor här och att vi känner oss som hemma.