Alla har vi väl våra rädslor, sådant man gärna inte utsätter sig för eller möter särskilt ofta. Spindlar och blod brukar ju vara vanligt förekommande läskigheter för många. Ormar, sprutor, vildsvin och trånga utrymmen är inte min grej. Jag är ganska tuff och kan ta ganska mycket. Att stöta på ett vildsvin skulle nog vara det värsta som skulle kunna hända just nu. Men det kan nog ändras, det gäller att utsätta sig för sina dåliga sidor. Igår sprang jag i skogen på en ganska smal och backig stig med massor av rötter och växter. På tredje varvet dyker en gardensnake upp på stigen och ringlar precis förbi mina fötter. Jag tar ett skutt förbi ut i växtligheten, ut bland alla björnbärsbuskar. Jag vet inte vad som var värst, ormen eller alla taggar. Men det tar sig, jag sprang vidare och känner mig helt OK bland naturens ringlande djur. Idag blev jag utsatt för två andra av mina otrevligheter, magnetröntgen och sprutor, dessutom i kombination. En axel MRI (trångt) med färg insprutat, men det gick ju det också… och andningen var helt kontrollerad och ingen kunde ana att jag led och lät min deodorant jobba på högtryck. Jag börjar bli bra på att utsätta mig för otrevligheter och fixa det, jag kanske skulle söka till underrättelsetjänst där man får göra både det ena eller det andra.

Men nu har det dykt upp en annan fara, två svartbjörnar går lösa i Redmond och flera har synts i Woodinville och Bothell de senaste dagarna. Lite för nära oss, i den skogen jag springer. Det gillar jag inte. Idag efter träningen så pratade alla lite om björnproblemet och gurun konstaterade att det inte skulle vara någon fara om jag stötte på någon björn. Jag kan ju boxas :O