Äntligen onsdag!!! Som om det skulle vara något att tjoa om?! Alla barn kom ner en efter en i köket imorse och suckade och sa att de önskade att det vore fredag. Jag försker trolla liv i en fläskstek som smakade bra i nylagat skede men som nu ser lite trist ut. Det skulle vara schysst med en TV kock som lagar mat för lunchtermosar och lunchväskor varje dag på det man har i kylen. Han skulle görna få komma hit och gästspela i vårt kök. Det tar liksom aldrig slut, det bara snurrar på. För oss är sommarlovet ganska långt borta, det är en månad kvar i skolan. Men som jag försökte säga till barenen, det gäller att inte ge upp i förtid. Det är det här som är livet!! Ju mer man gör desto mer kommer efter och desto mer får man uppleva! Käckt, eller hur. Inte undra på att man får några ögonrull som respons. Själv kan jag känna igen mig i hopplösheten. Efter en otroligt lång dag igår försökte jag hålla ögonen öppna och avsluta en otroligt bra bok som jag har hållit på och läst i en evighet. Det gick inget vidare. Efter en sida kände jag mig som en lobotomipatient. Men jag kan glädja mig åt att jag hann stänga av musiken, släcka och sänka ryggen på sängen innan det stora svarta infann sig. Det är inte varje dag.

Nu ska barn ett skjutsas och två tittar på morgontv under tiden innan det är dags för nästa skjuts till nästa skola. Efter det ska jag leta efter nya möjligheter…

Opportunities multiply as they are seized Sun Tzu, The art of war