Som jag tidigare har skrivit så har jag ett visst maniskt beteende ibland 😉 Men vem har inte det, det är väl ändå ganska normalt? Igår när jag gick och lade mig kände jag en förkylning krypa på. Jag drog på mig mitt grisskära Helly Hansen skidunderställ och en flanellskjorta och kröp ner under täcket. Klockan tre ställde jag om klockan och insåg att jag inte skulle kunna springa med Boot Camparna när solen går upp. Attans, men sånt är livet. Men egentligen inte. Helst skulle jag vilja slippa känna mig skruttig. Då slog det mig att jag har rubbat mina maniska (läs magiska) rutiner. Varje dag de senaste 2-3 åren har jag börjat min dag med att knäppa på Juran och medan den värmer så dricker jag en Good Belly shot och tittar ut genom fönstret. Shoten är en slags probiotic fruktsup liknande Proviva gissar jag. Och jag är övertygad om att denna funkar och hela kroppen mår bra. Good Belly går bara att köpa på Whole Foods (som allt annat extraordinärt och livsnödvändigt) och jag har inte hunnit dit de senaste dagarna. Jag har alltså varit utan sup i 4-5 dagar och nu denna halvskruttiga känsla i halsen och öronen. Jag slängde mig genast i bilen och nu har jag köpt 8 nya supar och hällt i mig en och sitter nu och väntar på att något magiskt ska hända. Samtidigt har jag skickat i mig en rejäl dos av vitaminer, zink, omega och annat. Bara för att vara på den säkra sidan. Kanske borde jag ta en fruktsup till, jag har ju ändå missat flera?

Och så har jag klippt av 2 decimeter hår… Jag har alltid sagt att gamla tanter inte ska ha långt hår… så nu åkte det av… Tack Magnolia!