Vi är tillbaka! Hemma, home away from home. I Redmond. Det var en lång resa som vanligt. Svettigt, myror i benen, varmt, överbokat och alldeles…alldeles underbart. Ja, någon flygvärdinna kommer jag ju aldrig att bli. Blonda och välsminkade damer med blå dräkt och dåliga strumpbyxor med för hög tjockhalt. Något har hänt de sista åren när inget ingår och allt ska köpas. Jag är ju i vanliga fall ganska mycket emot all-inclusive (intelligensbefriande) semestrar a la charter utan något kulturellt att titta på förutom alla ryssar och tyskar men det skulle ju vara skönt om man skulle bli utfodrad på planet över Atlanten. Summan av kardemumman är att det är väldigt skönt att vara hemma. Någon har påtat i vår lilla trädgård, Brjann hade städat hela huset och färgsorterat burkarna och flaskorna i badrummet. Vi blev till och med serverade middag precis innan John Blund kom. Nu ligger två av tre små damer i soffan och hade tänkt titta på favoritserien men kom inte längre än till första reklamsnutten. Det snarkas ljudligt. Den tredje rör sig konstant, far runt och pratar om at åka och klättra. Just nu, innan det är försent.

Nu sitter jag här och irriterar mig över att jag glömde 350gram x 3 messmör i kylskåpet i Uppsala, men vi fick ju ändå med oss mycket annat som får glädja oss åt. För första gången hamnade vi i tullen, tre barn, sju resväskor, 6 handbagage och jag. Det blev genomlysning av både det ena och det andra. Mest intressant var allt tax free godis i Carolines väska. Jag höll andan i flera minuter medan de mycket trevliga tulltjänstemännen genomlyste 3 oljemålningar inpackade i en hård resväska som jag mystiskt nog inte hade deklarerat. Nu står tavlorna här och känner in rummet och nu är det nog sovdags.