Nu har rynkkrämen åkt fram igen. Jag plockar fram den silvriga burken med jämna mellanrum och borde nog uppdatera innehållet lite oftare. Burken är näst intill tom och jag måste nog förlita mig mer på den som står på burken med vänlig blick och utsträckta armar än det som finns i. Anledningen att burken har åkt fram på beskådning är att jag har en födelsedag som närmar sig, inget stort eller jämt, bara ett steg närmare kraftig artros, gäddhäng och droppnäsa. Tack vare eller på grund av min stora dag så rasslar det in mail. Inte från mina vänner utan från alla vänliga och påhittiga företagare. Idag fick jag ett spännande mail där det stod Happy Birthday Charlotte…date_singles over 50. Men jag vet inte, rynkkrämen måste nog strykas på i kraftiga lager idag. Män över 50 känns inte rätt. Dels för att jag faktiskt är gift och jag har ju minst 20 år kvar till 50 om jag gör ett snabbt överslag. Jag tror att jag ska sluta skratta, skrattet är boven i dramat. Hela ansiktet knöcklas ihop och jag tror aldrig att det riktigt hämtar sig efter varje gång. Ögonen blir mindre och mindre för varje dag.