Ännu en helg till ända och jag inser att jag glömt att ringa Sverige, och nu är det för sent. Det var Fars Dag i Sverige och nu är dagen slut men här har vi några timmar kvar. En luftkram till pappa, härifrån hela vägen till Uppsala.
Och så skickar jag en Sinatralåt! Önskar att vi vore lite närmare så vi kunde dansa en foxtrot på hallmattan!
Helgen har varit konstigt intensiv och underligt lång men ganska kort ändå. I fredags var det Veterans Day och barnen hade en ledig dag. Sovmorgon och en rejäl dos läxor. Vi ägnade en tanke åt alla som gjort världen bättre, alla veteraner som på olika sätt bidragit. Kvällen ägnades i goda vänners sällskap och med mycket god mat. Vi trodde att vi skulle få köra hem i snö så det blev en tur med den snövänliga bilen, men det enda som trillade från himlen var hagel. Vi fick parera mellan alla rådjur på vägen så vi var riktigt tacksamma att det inte var så halt.
Lördag morgonen började jag med att skolka. Jag låg kvar i sängen medan Brjann drog iväg på triathlonträning vid sju. Jag satte mig upp i sängen vid 5.45 och rätade ut benen och ryggen och kände att jag hade gjort mitt för den här veckan. Vaden är fortfarande springovänlig så det börjar riktigt krypa i kroppen. 5 veckor utan några asfaltskilometrar. Jag har trots det loggat 2 timmar träning om dagen och kände mig rätt nöjd med min insats den här veckan. Dessutom fick jag då istället äta frukost med barnen och titta på nyheterna i flera timmar. Sämre kan man ha det. Sedan var det fotboll a la lerbrottning i ösregn för Johanna, klättringstävling på hemmagymmet för Caroline och heldagsparty för Sofia. Brjann coachade fotboll och jag körde tävling och kalas. Caroline hade en heldag med alla kompisar på plats. Jag hann prata i timmar med alla klättringsföräldrar som man ofta annars bara hinner nicka till genom bilrutan. Jag gjorde allt jag kunde för att stödja klubbens kassa och åt ett antal donuts och drack en stor mängd kaffe. Sofia var på bästa partajet hos en kompis som kommer från Nepal. Så otroligt exotiskt tycker jag. Nepal, vem sjutton kommer därifrån? Jag var tvungen att åka hem och surfa lite när jag insåg att jag inte visste mycket alls om Nepal.
Alla samlades hemma några timmar framåt kvällen för att sedan bryta upp i damvolleyboll match inne på UW, discobowling med fotbollsavslutning och film o popcorn. Vi återsågs alla fem vid 23.30 blickade upp mot fullmånen och ställde sedan klockan för söndagens äventyr.
Söndag förmiddag avnjöt jag tillsammans med 16st 5åringar i Seattle. Vi redde ut skillnaden med favoritsak och nästan favoritsak, varför stenar är så fina, gjorde flera försök att forma en ring på golvet, pratade om vad hästens barn heter och varför äpplen blir mosiga innanför skalet när man tappar dessa i golvet… och så mycket mer. Ni vet såna normala saker man pratar om lite spontant när man försöker hålla lektion och lära ut hur bokstaven f låter. Luciaträningen är intensiv och jag tror att det kommer att bli ett strålande luciatåg i Seattle i år. Nu tändas och Stilla Natt sjungs med stor inlevelse av hela gruppen femåringar. När vi sedan samlades hemma så var det bara att snabbt byta till en mer representativ look, bättra på färgen på kinderna och åka mot södra Bellevue. En sen spontanlunch med nya vänner, nya samtal och mycket god mat. Vi hamnade på långlunch hos en nyinflyttad kollega till Brjann. Mycket trevligt och brokigt sällskap. En familj från Mexico (född i Tyskland), en från Colombia (jobbat i Tyskland), en familj från Israel, vi svensk-islänningar och några amerikaner. Mycket ryggklappar, kindpussar och stark mat. En bra avslutning på en intensiv helg med både upp- och nedgångar.
Nu skickar jag ännu en hälsning till pappa och hoppas att dagen avnjöts i trevligt sällskap! Sofia bakade en chokladkaka med polkacrunch dagen till ära.
Äntligen har jag fått upp Josef Franks Italian Dinner ovanför öppna spisen. Jag hittade en meter tyg på Whidbey Island när vi campade på Labor Day. Tack vare fina kompisen Lena hamnade vi på en enorm loppis på en ö utanför Seattle. Då får jag syn på två Josef Frank tyger. Jag lånade snabbt ihop cash och försökte till och med pruta. Tanten som sålde tygerna hade bra koll på vad hon sålde så något avdrag blev det inte. Jag var lika glad för det. Nu har det ena tyget äntligen kommit upp på väggen.
Happy Monday! Nya tag och nya utmaningar! Håll i hatten!
Tack för den hälsningen. Det hade nog varit svårt med en svängom på hallgolvet.
Ryggskott är inte att leka med. Jag är tacksam att få ha lyssnat till Frankie i soffan.
Josef Frank gör sig bra över spisen.