Nu har min lilla hjärna åter fått något att koka över för. Ibland svämmar jag över av tankeverksamhet och antagligen är det onyttigt för hjärtat och allt blod i kroppen. TVn går med nyheter på, Spotify går med Christina Perry, telefonen ringer och samtidigt känner jag ett stort behov av att kolla Twitter var tredje minut, något kan ju hända med Timell, Ekwall, Colting och Gardell. Samtidigt reflekterar jag över mina kokta ägg som ligger på kaviarmackan. Varför är gulorna så bleka? Vad har de stackars hönorna ätit? Efter en snabb koll på paketet är jag inte mycket klokaree men det står att hönorna ehandlats humant och fått god vegetarisk kost. Total hjärnomogenhet, uppenbarligen är min hjärna ganska liten. Mitt i twittret har jag vispat ihop 35 små koppar med fransk chokladmousse till kvällens multikulturella övningar i franska 1 som egentligen borde ha gjorts av fröken Brekkan själv eftersom det var hennes läxa. Men, då skulle hon gjort det före sex imorse  eftresom resten av dagen är uppbokad minut för minut. Moussen blev god och står på kylning fram till kvällen. Och efter uppmanig via sms av min make har jag hämtat mina tabs/skattelapp till bilen. Jag har varit laglös några dagar, utan att jag har vetat om det.

Anledningen till att min hjärna går lite på högvarv är antagligen för att jag har för lite att bekymra mig över så det tippar över på vissa saker. Jag lär mig konstant nya saker och det är väl bra att  det finns så mycket att lära. Jag trampar också konstant andra på tårna och i klaveret. Men det ingår i övergången från svensk till svenskamerikan. Jag vill att det ska vara på mitt sätt till någon har bevisat motsatsen. Dessutom känner jag mig fortfarande inte 100% på engelska, svenska kommer ju alltid att vara mitt språk. Nyanserna blir lätt fel, sådant som sitter i ryggmärgen, melodin och tonen på svenska.

Johanna fick läxa i engelska/samhällskunskap igår som hon satt med närmare 8 timmar. Några av timmarna satt hon framför tvn och grejade men det var trots det effektivt läxjobb. När hon gick och lade sig efter 23 var hon inte klar utan ställde klockan och gick upp tidigare än vanligt. Som tur var så hade hon ingen volleyboll igår som kunde “störa” skolarbetet. När hon gick till skolan kände hon sig inte klar utan drog en djup suck. Hon är 14, suckar för att hon inte hinner med och då går min hjärna på högvarv även om jag inte är den som läser om Panamakanalen.

I de bästa av världar skulle det vara nog med max 30 minuters läxa om dagen, solen skulle skina varje dag efter skolan och frukterna skulle hoppa ner i barnens magar. Jag har haft tur, jag har barn som sköter sig i skolan, sköter sitt skolarbete med omsorg och känner ansvar för sitt eget jobb. De äter också frukt, grönt, kött, fisk och fågel. De gillar också att röra på sig (mer eller mindre fort) och att vara ute. Varför måste knasiga lärare ge så mycket läxor? Vad vill de uppnå?

När jag jobbade som lärare i Sverige gav jag läxor. Jag hade ju små barn så då blev det små läxor. Läsa några rader, skriva några korta meningar, räkna några tal. Läxor kan vara bra om de återknyter till det som görs i skolan eller om man av någon anledning behöver lite extra träning eller kanske lugn och ro när man lär. Jag tror inte att Johanna lärde sig så mycket igår. Hon hade säkert laddat hjärnan och blodomloppet mer om hon hade kunnat ta sin volleyboll och fått bollat med kompisen eller syrrorna på baksidan. I regnet. Som hon gör om hon får välja.

Nu ska jag lufta min hjärna med ett spinnpass.

Ikväll bär det av till stan för konsert med STING!! Som jag har längtat.