Igår var det äntligen dags för en efterlängtad Sting koncert på Paramount i Seattle. Lite gammalt och lite nytt, lite country och mellansnack. Han drog av 22 låtar på dryga 2 timmar och det var en brokig blandning. Som vanligt bjöd han på en oförglömlig upplevelse i all enkelhet och i en ganska liten lokal. Publiken var betydligt mer städad än vad jag hade förväntat mig och jag kan lugnt gissa att Catharina och jag var bland de yngre. Med sig hade han en handfull musiker i världsklass och de visade upp en otroligt blandad repertoar. Klädda i jeans och t-shirt, med bara vita lampor och utan krimskrams var musiken i fokus.
Det är något med Sting som gör att man blir betagen. Enkelhet och fullkomlighet. Jag kände mig nöjd när jag gick ut från Parmount igår. Han började och slutade med riktiga guldkorn och gav oss en hel del däremellan. Maffigast var nog när det var dags för Desert Rose och hela lokalen blinkade och ändrade karaktär. Hatten av! Och välkommen tillbaka!
charlottebrekkan.com 