Dagen började med skyfall som övergick till massivt snöfall som nu har blivit delvis solsken och uppehåll. Ytterligheternas landskap. Eftersom jag hade ett riktigt långt löppass inplanerat under förmiddagen blev jag lite bekymrad när jag hörde regnet ösa ner i redan färdiga pölar innan det kom till marken. Jag vaknade av regnet och när jag tittade ut hade det börjat snöa samtidigt som regndropparna hängde kvar i luften. Jag blir inte klok på vädret här. Jag körde med förhalningstaktik och det höll fram till klockan 8 då jag bestämde mig för att springa inomhus och köra så länge jag kunde stå ut. Planen idag var 20 miles-32km. Det är ju inte lattjolajban på löpband. Runt en timme klarar jag inomhus sedan blir jag så uttråkad och får kli i hela kroppen. Men vad gör man när maj och Vancouver närmare sig?

Nu är jag nysprungen, nyduschad, nyäten och snart nybloggad. Det blev 20 miles eller 32 kilometer på löpband. Det är rekord inomhus för mig och jag tror inte jag ska göra om det inom en snar framtid. 3 timmar och 12 minuter hyfsat långsamt men stadigt. Och jag var bara tvungen att ta ett bildbevis. I dimman funderade jag på om jag skulle springa 6 miles till så det blev en hel mara men åkte hem och åt lunch i stället. Nästa gång kanske.

Det är något visst med att springa inomhus. Springer man ute har man alltid valmöjligheten att vända, svänga, ta sig bort från andra löpare eller kanske snacka lite med andra på stigen. Det kan vara mycket trevligt med sällskap och en bra skjuts om man sackar efter. Inomhus får jag bara en klaustrofobisk känsla. På Pro Club där vi är medlemmar finns det flera olika rum att välja mellan. Man kan välja att springa i dagsljus eller mörkare rum, olika typer av löpband, med eller utan tv skärm osv. Det finns oändligt med möjligheter och det finns flera hundra löpband, cyklar och andra apparater att välja mellan. Jag var där hyfsat tidigt i morse och det var inte jättemånga band upptagna i mörka rummet där jag sprang. Men självklart måste Mr Tandoori och Mr Curry välja att ta banden bredvid mig. Varför är det så att vissa måste bara klämma ihop sig så nära som möjligt. Mr Tandoori hade definitivt ätit något starkt dagen innan och var uppenbarligen där för att svettas ut kryddan i ett minimalistiskt linne och små shorts som skulle få vilken speedobadbyxa som helst att se ut som en cykelbyxa. Mr Curry gjorde detsamma men i superspeed iklädd rugbytröja och jeans. Påminde lite om Linus på linjen med i dubbel fart. Jag blev så upptagen av mina medspringare att jag föll efter 3 miles. Det händer ganska ofta att jag faktiskt gör det, det är är lite Mr Bean varning på mig och löpband. Tack och lov så droppade dessa herrar av men ersattes av andra.

Nu ägnas resten av dagen till läxor och läsning av böcker. Sofia är helt uppslukad i Hungergames serien. Först skulle hon inte läsa den alls men efter lite påtryckning eftersom filmen kommer ut i mars så började hon. Hon är inne på bok två och lägger inte ens ifrån sig boken när det är middagsdags. Jag förstår henne, jag har läst om alla tre böckerna så jag ska hänga med henne och kunna prata om det hon läser. Nu väntar vi på filmen.

Tjoflöjt och trevlig helg!