Jag har tappat spunket. Efter förra veckans BEAST adventure race var spunket på topp, förkylningen fanns där men lutade sig tillbaka under ett par dagar. Flåset var dåligt men humöret var på topp. Flåset är fortfarande vinthundsliknanade och nu har även humöret stappat stinget. 17 dagar kvar till startskottet och jag är tveksam till att jag kommer att stå där. Känner mig i ofas, ur form och spunklös trots att jag har tränat mer än någonsin. Jag hoppas att jag ska kunna reparera spunket nästa vecka. Jag tror nämligen att en timmes boxning skulle göra susen. (Boxningen är ett minne blott. Combatträningen har upphört på klubben och det är mycket möjligt därför spunket har försvunnit.) Blir man riktigt trött i armarna och överkroppen så funderar man inte lika mycket på vad benen i slutändan gör och då springer man bara. Vi får se vad som händer… Jag ska jobba på ett reparera spunket.

Här hemma är det lite sjukstuga. Den ena efter den andra tar några dagar hemma från skolan. Feber och snuva, halsont och hosta. Lite trist när solen äntligen har tittat fram. Mornarna är kyliga men under dagen tittar solen fram och värmer upp. Magnoliorna har nästan blommat ut, körsbärsträdens blommor ligger som snö på marken och solen värmer framåt kvällskvisten. Med en dunjacka på så är kaffet riktigt njutbart på trappan. Det finns hopp om att det blir vår och sommar i år också. Med eller utan spunk.