Det har varit en sällsamt långsam helg. Två vingskjutna tonåringar och en förkyld gör att alla sportsliga aktiviteter för de yngre i familjen står stilla. Brjann laddar och förbereder sig för sin halva Ironman, det är bara drygt en månad kvar. Jag känner en viss avundsjuka att han har något stort att ladda till. Eller egentligen inte avundsjuka, det låter ju lite galet, men jag kan säga att jag avundas honom som har sitt roliga kvar. Jag fick i alla fall äran att lufta honom i löparspåret 15 km långsamt.

Vi har haft en otroligt fin vecka med sol och varma vindar men idag verkar det ha vänt och regnet har åter förärat oss med sin närvaro. Men det är ju inte så illa, det är ju bra att känna på lite elände så att man får njuta ordentligt av de fina dagarna.

Jag tror att vi har fått lite vårfeber. Vi känner oss alla rätt färdiga med det här året, sommarlovet får gärna knacka på. Tråkigt nog har vi 5-6 veckor kvar innan vi får ta ledigt från skolan och det känns som en evighet. Vi är trötta på lunch i ziplocs, klockringningar vid 06.30, läxläsning och träningar efter skoltid. Vi vill gå barfota, sitta ute bland myggen och dricka kaffe och te fram till lunch, titta på film till midnatt och grilla sju dagar i vackan. Det kan inte vara bra för växande hjärnor och kroppar att sova lite, sitta i syrefattiga klassrum hela dagarna och vara uppe och göra läxor på kvällarna. Nu räknar vi dagarna…