Idag har jag simmat med en coach. På kanten. Av bassängen. Jag bubblade och hostade en aning, lite diskret såklart. Lite pinsamt var det.

En liten återblick… Jag kan simma bröstssim, riktigt fint och snabbt. Men jag kan inte crawla. Har aldrig kunnat och hade på något sätt accepterat att jag skulle leva i en crawlfri värld. Brjann simmar som en gud, har alltid gjort och kommer alltid vinna min beundran när han andningsfritt glider längd efter längd i bassängen. Jag hade accepterat att leva utanför klubben av snabbsimmare. Idag gott folk, har jag tagit ett steg närmare klubben av coola simmare. Men det går sakta. Idag har det handlat om att simma med fenor och att andas. Uppenbarligen handlar det bara om att jag inte kan andas. Jag envisas med att andas under vattnet men annars är jag riktigt snabb. Fast det är ju svårt att vara snabb om man inte kan andas, då är man bara snabb i 10 sekunder ungefär. Sen blir det lite klurigt med seendet när syret tar slut. Simmössan satt som gjuten men glasögonen fick mina ögon att puta som Marty Feldmans. (Viket attans arv jag har fått. Tack mamma!) Coach Michael hämtade ett par proffs goggles till mig och sedan flöt det aningen bättre eftersom synen kom tillbaka. Om det bara hängde på synen…

Det går ju bra det här. Nu blir det våtdräkt och öppet vatten till helgen. Here I come Beaver Lake!